To The Moon And Back Again: 1. Brostugan ropar: Kom och se själv! Nykarleby Recall!

”Att ha vänner är stort men att ha en hel vänort är större. Att inte känna sina vänner i sin vänort kräver kanske ett kontakt-kort.” /Christina Hellström från Sollefteå.

Så skrev jag 2010 när Nina Svensson och Bernd Krauss bad mig att skicka ett vykort till Sollefteås vänort Nykarleby för sitt konstprojekt där.

Foto: Nina Svensson och Bernd Krauss

------------------------------

To The Moon And Back Again–Vänort 2014

Hej Mamma! Nu är vi i Nykarleby, en fin småstad i Finland. Hoppas du mår bra för det gör jag! Mamma, medan du sitter tryggt i Sollefteå sitter jag 60 meter (tror jag) ovanför marken samtidigt som en amerikan går på månen!

Är ett dubbelt återkallande. När jag frågade om Christina ville åka till Nykarleby berättade hon att hon varit i Nykarleby1969, samma dygn som den första människan, amerikanen Neil Armstrong landsteg på månen. Att hon suttit i Vattentornets Café sextio meter ovan mark och skrev vykort hem till Sollefteå, samtidigt som det var en amerikan på månen.

För utställningen NYKARLEBY RECALL - COMING BACK sänder jag över Christina Hellström, pensionerad sjuksköterska och Sollefteåbo samt Sarah K. Hellström, filmvetare och fotograf, f.d. Sollefteåbo, till Nykarleby för ett vänortsbesök. För Christina Hellströms del blir det ett Coming Back relaterat till ett Nykarlebybesök 1969.

Bakgrunden till varför Nykarleby och Sollefteå blev vänorter grundade sig i den så kallade Fadderörelsen efter kriget. Rörelsen ändrade så småningom karaktär från ett humanitärt bistånd till ett mer kulturellt vänskapsband över Bottenhavet.

Ett minne berättat av en äldre Sollefteåbo:

“En kall januaridag kom 400 barn till Sollefteå järnvägstation, med tåg, från olika platser i Finland. Barnen blev Fadderbarn i ett stort antal familjer i Sollefteå Kommun. Ett antal barn rotade sig i sina nya familjer och kom att bli fosterbarn eller adoptivbarn andra kunde resa hem i Finland.”

I Sollefteå kommunhus står ett par oputsade men vackra kandelabrar i ett skåp, som ibland plockas fram vid borgliga vigslar. Inte många Sollefteåbor vet att det är en minnesgåva från Nykarleby för att “bevisa tacksamhet mot sin krigstida fadderort för de många gåvorna under åren 1944—1948”.

Fru Fougstedt hade stora problem att få över silverkandelabrarna till Sverige 1950. Hon skriver om besväret i Österbottniska posten:

“Efter svårigheterna i Stockholm anser jag mig skyldig avråda envar från varje försök för närvarande att införa silversaker i Sverige. Tre saker bereder svårigheter, nämligen totalt införselförbud för silver, tullen, som är 35 kr. per kg och införselskatten, som är 20 proc. av både silvervärdet, bearbetnings- och konstvärdet ökat med värdet av erlagd tull. då det var exportförbud på silver och därför höga tullavgifter för minnesgåvor i silver”.

Efter Andra världskriget blev den europeiska vänortsrörelsen en slags fredsrörelse, då man hoppades genom samarbete på kommunnivå kunna överbrygga motsättningar och öka förståelsen mellan folk. Vänortsutbyte sker vanligtvis mellan skolor, föreningar och kommunala förvaltningar i hopp om att utbyta idéer och erfarenheter kring gemensamma problem.

Sollefteå blev vänort till Nykarleby 1944 genom lottning. Kommunerna har gemensamt, liknande geografiska förutsättningar, liknande historia och näringar och ungefär samma befolkningsmässiga storlek. Vi misstänker att någon på kommunalnivå har medvetet tilldelat Nykarleby Sollefteå som vänort och inte via lotteri.

Idag vittnar båda sidor om en vilande vänskap. Jag hoppas med mitt deltagande i NYKARLEBY RECALL - COMING BACK uppgradera och aktivera vänskapen.

Vänortsbesöket utfördes sep–7sep 2014.

Tack till:

Sollefteå Kommun

Nykarleby Stad

NYKARLEBY RECALL - COMING BACK